Man har ju alltid vissa förväntningar, funderingar på nästan allt man gör i livet. Ska jag åka in till stan för lite shopping hoppas jag ju självklart på att hitta värsta fyndet, men sen samtidigt kan man börja fundera på om man inte skulle stanna hemma ist och spara pengar. Man vet att livet är som en karusell, lika väl som den snurrar åt ett håll kan den helt plötsligt vända och åka nerför likt ett stup. Men trots det så förväntar man sig att lyckan kommer efter hand, men funderar man lite för mkt börjar man analyser allt, vilket kan sluta i katastrof.

Allt kan vända så fort, en människa som kan verka fullt frisk ligger plötsligt på sjukan för att man inte lyssnat till de råd som getts. Livet är fan alldeles för kort för att slösa som om det skulle vara en evighet. Ofta kan det vara väldigt svårt att ta vara på de ögonblick som ges, eller njuta av de stunder som spenderas med nära & kära. Jag tror att folk tar varandra förgivet alldeles för ofta... Snälla sluta med det. Vi finns nu, vem vet vad morgon dagen har att vänta!
Är orolig för dig, Jag har ju faktiskt bara en bror och du betyder så mkt för mig!

Ord och inga visor. Jag och mamma har joggat hela vägen hem från Vallås efter att hälsat på kära söta mormor. Önskar så att hon kunde få trivas och leva sina år med glädje. Vi gör vårt bästa, älskar dig mormor!

Midsommar imn, Ska hälsa på brorsan, träffa pappa, bjuda Mamma och max på middag sen... jadu... David jobbar. Som sagt....

Ta inget förgivet, det blir oftast aldrig som man tänkt sig ändå.