Vi har alla olika uppgifter i livet, vart vi ska hamn, vad vi ska göra, hur det ska sluta. Vad jag gör här är fortfarande ett stort frågetecken. Vi träffar dagligen människor i olika situationer och har ingen aning om vad som egentligen händer i deras liv, trots detta är vi människor otroligt duktiga på att dömma andra ist för att ta reda på vilka vi själva är. Du ser en liten flicka skratta, din kollega hämta sitt morgonkaffe med ett leende, grannen hälsar som alltid vid samma tid på morgonen... Det som ögat uppfattar är långt ifrån vad verkligheten gör. Vi bär alla runt på olika känslor, trots detta är vi så dåliga på att visa vad vi känner. Visst hade livet varit väldigt tråkigt om vi ständigt hade delat med oss av våra negativa tankar som slår emot oss emellanåt. Men ibland är det så lite som behövs för att vi sedan ska kunna gå vidare och börja om på nytt. En klapp på axeln, en liten komplimang, att få höra att man duger som man är... dem orden är väldigt betydelsefulla för oss alla, och jag tror folk är alldeles för dåliga på att ta vara på varandra. Man vet fan aldrig när det är sista ggn man ses, sista ggn jag finns i detta liv. Alla borde ställa sig frågan...

Är jag stolt över mig själv för den jag är, för det jag gör för andra? Är jag stolt över mitt liv? Kan jag försvinna från denna värld och känna att jag verkligen vart en bra människa, kompis, kärlek, familjemedlem..? Har jag lyssnat på vad JAG vill med mitt liv? Har jag visat uppskattning för dem jag älskar och för dem som älskar mig?

Ingen är perfekt och ingen kommer någonsin vara perfekt. Men nån gång borde man kanske stanna till och ta sig en funderare.. Tar jag vara på mitt liv och på dem som faktiskt betyder nått för mig? Det krävs så lite för att göra nån glad!

Så tänk efter och berätta för varandra vad ni känner, det är så ni går vidare och tar vara på livet!

          Glöm inte... Dem som inte ger upp, har heller aldrig misslyckats!