Hur kan man vara så dum så man tillägnar detta liv, det ända liv vi känner till, åt att vara trogen någon som några för sjukt länge sedan kom på? Hur kan man slösa bort sin tid, slösa bort sitt liv på att vara på ett sätt nu, för att sedan när vi dör hamna någonstans, där någon sagt att vi bör hamna om vi beteer oss rätt nu? Man får tro på vad fan man vill, jag är inte den som är här för att dömma, jag talar bara från mig själv och endast mig själv. Men jag kan ärligt säga att jag inte förstår dem som slösar bort sin tid i onödan på något som vi säkerligen aldrig kommer uppnå. Varför inte leva idag, leva nu? Varför vänta när vi egentligen inte har en aning om vad fan vi väntar på? Varför undra över hur fan det ska bli, varför oroa sig i onödan när vi ändå inte kan styra över vad som kommer att hända. Varför inte bara ta vara på det vi har, ta vara på dem vi har runt oss, ta vara på det liv vi fått och se till så att vi alla kan försvinna och känna att vi levt?


Snälla flickor hamnar i himlen, vi andra kan gå hur långt som helst!
... Och jag, jag siktar längre än att flyga runt på ett moln iaf.

PS. sluta tro på någon andra och börja tro på DIG SJÄLV ist!