Det har inte bara hänt mycket utan det har hänt så mycket mer! Förra veckan var en av dem värsta, samtidigt en av dem bästa i hela mitt liv! Onsdagens morgon började med magont så jag höll på att dö... Teoriprov.. Och jag har nog aldrig vart så nervös genom att trycka på knappen "Klar" tidigare. Jo men visst fixade jag detta, efter mycket stöd och många men... Och ännu mer plugg så ögonen höll på att gå i kors... GODKÄNT stod det grönt och tydligt. Jag var lycklig. Torsdagen kom med storm steg... Nerverna knöt sig, jag mådde illa, händerna skakade och huvudet spelade en spratt lääänge... Uppkörningen va här. Kvinnan som precis hoppade ur bilen hade precis underkänt en tjej så jag fick ju en del tankar precis innan, men när vi väl satte oss i bilen o tutade iväg släppte alla nerver. Och det gick för JÄKLA bra, Vilket resulterar i att jag nu är en komplett FÖRARE!!! Jag fick mitt efter längtade körkort, och det var länge sen jag va såååå glad! Så nu har man vart ute och kört mer eller mindre var enda dag, och det är sopm att djävulen satt sina klor i sig.. man vill bara ha MER o MER o MER!

På torsdags kvällen stod david utanför mamma, och utan att ja visste nått vart vi skulle så tog han mig in i bilen o körde iväg. Och sedan var vi utanför Wild west! Han hade bokat bord för två, för bara han och mig! Sååå romantiskt och helt underbart! Det va inte igår, så jag var så sjukt glad! Bästa maten någonsin och dessutom bara jag o min älsk på middag! ;) han är för jävla underbar ibland assså! ;) Älskar dig David massa!!

Tack ALLA ni som funnits där och stöttat mig under denna tiden, utan er hade det inte gått så bra som det gjort. Är er evigt tacksam... och som sagt, behöver ni skjuts nån dag/kväll/natt så vet ni precis vem ni ska ringa!!
- Er granne för jag SOVER ;) hahah

Dessutom har helgen vart riktigt bra. Fredagen va det bubbelbad ute i veronicas trädgård i sådär 3timmar...Så jäkla göttigt och tjej snacka på det, PERFEKT! Detta kommer vi göra till en vana eller hur;) hihi Lördagen spenderades genom att försöka få upp en soff jävel i mammas nya lya, dem fick såga i tu skiten men sååå fint det blev tillslut ;) Sen begavs det hem till MÄD för FÄÄÄST!!! Både jag och David kände oss halv krassliga men efter lite alkohol i kroppen så började den lurvige shaka, va myyysche trääävligt ;) Dessutom firade vi mig som nybliven förare, och detta med skumpa som Maddis hade köpt hem, kan man bli sötare än så??? ;) *kram på dig gumms*

Imorgon kommer vår nya soffa, så håll tummarna för att den går in i hissen för jag börjar tveka! Men mina power ranger girls och jag ska fixa detta om vi så ska slänga upp den för ballen!

Slut tjötat... ;) Tjoho!

Vissa stunder kan tankarna skena iväg, till platser man inte trodde kunde finnas, platser man inte trodde man kunde känna, funderingar som får en att fundera lite extra. Ska man ignorera dessa enstaka stunder då tankarna spelar en ett spratt eller ska man börja lyssna på dem, för det kanske är just dem som visar vad man egentligen känner.. eller?

Hittade min drömsoffa idag, efter många sura miner från en viss man... Men jag hittade den, helt underbar, helt svart och med underbart många fluffiga kuddar! Ska bara hosta upp lite guld först... Men jag vill, så jag tar!

Avslutade även denna röda kalender dag med filmen "the proposal," yyystbricka och en määäd såklart! mumsigt värre och en mycket bra film senare  så är man tjock om magen kan ja lova! Sov gott era knattar så ska jag plugga lite... suck och stön i stora stora rörelser!

                   

Vi har alla olika uppgifter i livet, vart vi ska hamn, vad vi ska göra, hur det ska sluta. Vad jag gör här är fortfarande ett stort frågetecken. Vi träffar dagligen människor i olika situationer och har ingen aning om vad som egentligen händer i deras liv, trots detta är vi människor otroligt duktiga på att dömma andra ist för att ta reda på vilka vi själva är. Du ser en liten flicka skratta, din kollega hämta sitt morgonkaffe med ett leende, grannen hälsar som alltid vid samma tid på morgonen... Det som ögat uppfattar är långt ifrån vad verkligheten gör. Vi bär alla runt på olika känslor, trots detta är vi så dåliga på att visa vad vi känner. Visst hade livet varit väldigt tråkigt om vi ständigt hade delat med oss av våra negativa tankar som slår emot oss emellanåt. Men ibland är det så lite som behövs för att vi sedan ska kunna gå vidare och börja om på nytt. En klapp på axeln, en liten komplimang, att få höra att man duger som man är... dem orden är väldigt betydelsefulla för oss alla, och jag tror folk är alldeles för dåliga på att ta vara på varandra. Man vet fan aldrig när det är sista ggn man ses, sista ggn jag finns i detta liv. Alla borde ställa sig frågan...

Är jag stolt över mig själv för den jag är, för det jag gör för andra? Är jag stolt över mitt liv? Kan jag försvinna från denna värld och känna att jag verkligen vart en bra människa, kompis, kärlek, familjemedlem..? Har jag lyssnat på vad JAG vill med mitt liv? Har jag visat uppskattning för dem jag älskar och för dem som älskar mig?

Ingen är perfekt och ingen kommer någonsin vara perfekt. Men nån gång borde man kanske stanna till och ta sig en funderare.. Tar jag vara på mitt liv och på dem som faktiskt betyder nått för mig? Det krävs så lite för att göra nån glad!

Så tänk efter och berätta för varandra vad ni känner, det är så ni går vidare och tar vara på livet!

          Glöm inte... Dem som inte ger upp, har heller aldrig misslyckats!