Känner mig rastlös men ändå helt jävla slut, jobbig känsla. Kan knappt sova om nätterna. Tänker på allt och alla, åh vad jag bara önskar att dem jag tysser om och älskar bara kunde få vara lyckliga. När ni är lyckliga då är jag lycklig! Man råder dem om att kanske flyga sin väg, men i alla lägen är det inte så lätt, vilken väg ni än tar så finns jag alltid där vid er sida. Glöm inte det! Det måste finnas ett slut på allt elände och även en ny början som väntar runt hörnet.

Livet är bra konstigt, just nu leker det inte men jag är redo.. Tycker det borde börja kännas underbart igen, Frågan är bara när detta kommer att ske?!