Ena dagen far känslorna runt i kroppen, andra dagar förblir man kvar på samma ställe i samma tankar som man en gång stod. Ibland önskar jag att jag hade det som så många andra tar förgivet. Jag ser saker från ett annat perspektiv, medans andra inte riktigt förstår vad det är det egentligen har. Jag tar inget förgivet, inte heller någon... För ena dagen kan man ha allt, sen vaknar man upp och inser att just det där precis flög ut genom fönstret lika snabbt som det kom. Jag kan ibland hålla det i handen, hålla det så hårt och hoppas på att det förblir... Men så ofta blir jag besviken när jag inser att det jag höll i min hand, inte håller mig lika hårt.

Varje dag växer man som människa, varje sak man upplever gör en starkare även fast det kanske för stunden känns som man blir svagare. Varje dag lär man sig något nytt, varje dag får mig att tänka, varje dag tar jag ett nytt steg. Ett steg mot framtiden...